Tidens flöden i botaniska trädgården

Höst i botaniska trädgården (foto knyckt från http://www.murbrackan.se)

 

I botaniska trädgården rör sig tiden annorlunda. Inte entydigt snabbare eller långsammare – den typen av jämförelse mellan trädgården och staden låter sig inte göras. Snarare är det som om tiden rörde sig i en annan dimension – kanske i djupled i stället för i sidled.

Eller så är det bara olika typer av tid. Det är nästan som om andra naturlagar gällde här. Det märker jag redan vid ingången; trädgården är öppen ”varje dag från kl 09.00 till solnedgången”. En sådan tidsangivelse är främmande för den omkringliggande staden och dess kapitalistiskt kvantifierade verklighet. Ändå kan trädgårdens tid kan kännas nästan ännu mer exakt – eller i alla fall mer påtaglig. I jämförelse med solens bana känns den militäriska 24-timmarsklockan hopplöst godtycklig.

Också botaniskas butik är öppen varje dag; inte som andra butiker anpassad efter kommersens ebb och flod, utan stämd efter sin omgivnings annorlunda rytm. Som en ytterligare knäpp på näsan åt den värld som vill göra rätt för sig genom utväxling av valuta, är entreavgiften (20 kronor) frivillig.

Utanför botaniska trädgårdens butik (foto: http://www.odla.nu)

 

Inne i trädgården väntar ett Carrolskt underland av uppochnervända tidsrelationer. Bland statyer och skulpturer står människor orörliga med sina kameralinser riktade mot buskar, blommor och träd. De försöker fånga livet i blad och bark innan vinterns dödsdom faller över trädgården. De står som fastfrysta – som att de genom att själva bli till is och ge upp en del av sitt eget liv försöker rädda en liten del av trädgården undan frosten. Och samtidigt är det just i kontrast till den bleka kopia som flimrar förbi på deras kameradisplay, som parken runt dem framstår som mest levande.

Kring de hukade fotograferna faller gulnade löv. På tiden det tar att omsorgsfullt knäppa en bild, har trädet som står modell hunnit förlora trettio av sina soltrevande fingrar. Det är underligt: det var höst igår, det kommer vara höst imorgon, och samtidigt är det som att hösten blir till just i det ögonblick då löven faller – och just för att de faller (i en underbar omkastning av vedertagna orsaksförhållanden; här kan vi prata om performativitet!). Jag upplever att hösten kommer, är stadd i kommande, och den kommer för varje löv som når marken – i ett tempo långt snabbare än en tålmodiga fotografens.

Ja, det är verkligen en annan tid som upplevs här. I staden är minuternas och sekundernas ständiga tickande smärtsamt uppenbart. I trädgården är sådana tidsenheter ovidkommande. Här är däremot årstidernas växlingar (som staden gör sitt bästa för att inte låtsas om) en nästan skrämmande kännbar kraft. Men samtidigt som denna anda av obönhörlig förändring vilar över platsen, är det mycket sällan som jag så starkt har känslan av att vara i något – som om hösten samtidigt var ett statiskt tillstånd (något som förefaller oförenligt med dess roll som destruktiv kraft).

Men det är alltså inte frågan om något enkelt anti-förhållande gentemot den industrialiserade omvärlden. Förhållandet är snarare enkelriktat: staden förhåller sig till trädgården, men trädgården fortlever lyckligt omedveten om staden. Så är till exempel enligt stadens logik söndagen en särskilt lämpad dag för ett besök i parken. Men väl inne i botaniska försvinner söndagskänslan; denna plats befattar sig inte med sådant som veckodagar. Eller kanske lever den i ett permanent söndagstillstånd?

2 Responses to “Tidens flöden i botaniska trädgården”



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: