Fler kön! Eller inga kön?

Inför vänsterpartiets kongress i maj har Pernilla Calmerfalk motionerat om att partiet ska verka för att ett tredje kön införs. Trollhare har (såklart) tagit upp ämnet, som vanligt med många bra poänger.
Ställd inför ett enkelt val skulle jag visserligen inte ha något emot att vara registrerad som något annat än de två nuvarande alternativen – bemängda med konnotationer, fördomar, stereotyper som de är.

Men vi måste komma ihåg att det också finns en annan väg att gå. Det kan låta som himmelriket för många att äntligen få ett alternativ till rutorna märkta ”man” och ”kvinna” där vi ombeds kryssa för vårt kön. Men den möjlighet som lätt glöms bort rör sig på ett annat plan: att helt enkelt inte kryssa alls. Att vägra frågan. Som jag har skrivit om tidigare har zenbuddhismen begreppet “mu” för just sådana situationer.

Att svara på en fråga är att bekräfta validiteten i den ideologi som ställer den. Om vi nöjer oss med att helt enkelt införa ett tredje kön, så accepterar vi därigenom den idéstruktur som säger att “kön” är en i juridiska sammanhang definierbar och relevant egenskap hos människor, något som jag är mycket tveksam till. Nya kön skulle dessutom i förlängningen kunna skapa nya kategoriseringar, nya stereotyper, samtidigt som de inte skulle göra särskilt mycket för att göra ogjorda de många fasta tankebanor som är förknippade med etiketterna “man” och “kvinna”.
En ytterligare aspekt – och det här tror jag att vi kan räkna med: lagstiftningen kommer aldrig att kunna hålla jämna steg med den underbara flora av identitetsuttryck som frodas – och alltid har gjort det – trots förtryck och försök att passa in människor i generaliseringens rutnät. Att försöka täcka in var och ens självdefinition i lagtext är ett omöjligt projekt; det som däremot bör täckas in är rätten till självdefinition.

Åter till förslaget om ett nytt svar på frågan “vilket kön har du?”. Det som jag tror vore en bättre lösning – för trans- såväl som cispersoner, genderqueera såväl som de som är bekväma med att benämnas “man” eller “kvinna” – handlar i stället om att sluta fundera på svaret, och vända uppmärksamheten mot själva frågan. Precis som det (åtminstone i teorin) inte är okej att fråga en arbetssökande om hen planerar att bli gravid, bör våra könsidentiteter inte heller vara relevanta att fråga efter i en sådan situation. Det enda möjliga svaret på irrelevanta, inkräktande frågor är ett rungande “mu”, ett “mu” som bemöter den fråga som inte kan besvaras då den är felaktigt ställd, ett “mu” som gör den irrelevanta frågan ofrågad.

* * *

Det som jag är kan inte beskrivas av ett enda ord; min könsidentitet kommer aldrig kunna sammanfattas i någonting mindre än min självbiografi.

2 Responses to “Fler kön! Eller inga kön?”


  1. 1 Mellanvärld 13 mars 2010 kl. 6:52 e m

    3 kön är ju bättre än 2, men inga alls är ännu bättre.

    • 2 johanlandgren 15 mars 2010 kl. 5:57 e m

      Ja, så känner jag också. Kände bara att diskussionen lätta skulle kunna komma att handla om ”2 eller 3 kön?”; att man skulle kunna glömma att man har möjligheten att säga ”none of the above”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: