Estonia tvångskönar Gotlandsresenärer

Såsom varande eller (som jag) före detta gotlänning vet man vad det innebär att vara utlämnad, hänvisad till en auktoritet. Jag pratar givetvis om Destination Gotland, som kör färjetrafiken mellan Visby och fastlandet. Inte nog med att deras kolosser till båtar – som likt rödvita landmärken är synliga från stora delar av Visby innerstad – är ens enda kommunikation med fastlandet (om man inte kan tänka sig att vara småborgerlig och flyga); man har också fått acceptera att vid varje biljettköp bekänna sig till tvåkönsmodellen.

Lite gulligt (men förmodligen omedvetet från Destination Gotlands sida) är att man i alla fall lämnar utrymme för att till exempel ett juridiskt könsbyte skulle kunna ske under vistelsen på Gotland:

Efter att långt om länge ha klurat på vilken nytta färjeföretaget egentligen kan ha av denna information, bestämde jag mig för att helt enkelt maila och fråga. Skickade alltså följande mail till Destination Gotland:

Hej! Jag har bott på Gotland och därför många gånger bokat båtbiljett hos er. Något jag alltid har funderat över är varför ni kräver att man anger kön när man bokar biljett hos er. Vilken funktion tjänar denna information för er? Vad är det som gör att det inte räcker med namn, ålder, funktionshinder och nationalitet?

Vill också undra om ni är medvetna om att det finns många människor som inte är bekväma med att sortera sig som antingen man eller kvinna, eller som identifierar sig som ett annat kön än det som skatteverket sorterar dem under?

Här är lite information om ni mer i detalj vill veta vad jag syftar på: http://en.wikipedia.org/wiki/Intergender

http://en.wikipedia.org/wiki/Transgender

Tacksam för svar

Johan Landgren och Siri Mandolini

Redan samma dag fick jag följande svar:

Hej Johan och Siri,

Enligt Sjöfartsverkets bestämmelser skall vi ta namn, födelseår, kön och nationalitet på alla våra resenärer av säkerhetsskäl. Vi går efter skatteverkets definiering, så står det tex kvinna hos skatteverket reser de som kvinna hos oss.

Vi är medvetna om att det finns  människor inte är bekväma med detta men vi måste följa dessa regler för att få fortsätta ha trafiken mellan ön och fastlandet.

Med vänliga hälsningar

Xxx Yyy

Ett kort och koncist svar, med en vänlig ton. Tråkigt dock att företaget själva inte verkar vara medvetna om varför de kräver denna utförliga information av sina passagerare. För att få ytterligare klarhet vände jag mig till Sjöfartsverket med följande mail:

Hej!

Vi mailade nyligen Destination Gotland med frågan om varför de kräver att man anger kön när man bokar biljett till deras gotlandsfärja. Där fick vi följande svar: ”Enligt Sjöfartsverkets bestämmelser skall vi ta namn, födelseår, kön och nationalitet på alla våra resenärer av säkerhetsskäl.” Nu är vi nyfikna på på vilket sätt en persons kön kan vara avgörande i säkerhetsfrågor. Eller finns det något annat skäl till att ni behöver kräva av alla att uppge kön (det kön som Skatteverket betraktar dem som)?

Och så ställer vi samma fråga till er som vi ställde till Destination Gotland: är ni medvetna om att det finns många människor som inte är bekväma med att sortera sig som antingen man eller kvinna, eller som identifierar sig som ett annat kön än det som skatteverket sorterar dem under?

Här är lite information om ni mer i detalj vill veta vad vi syftar på: http://en.wikipedia.org/wiki/Intergender

http://en.wikipedia.org/wiki/Transgender

Tacksam för svar

Johan Landgren och Siri Mandolini

Även här kom svaret snart, redan efter en timme. I svaret fanns också bifogad text från en intern mailväxling på Sjöfartsverket, som visade att mailet bollats vidare till den som verkade mest lämpad att svara. Uppriktig omtänksamhet eller helt enkelt ett försök att undvika badwill genom att ge ett klumpigt svar? Oklart. Mailet jag fick var i alla fall omfattande och även här skrivet på ett tillmötesgående sätt:

Hej Johan och Siri,

Skälet till att Destination Gotland svarar på detta sättet är att de är bundna av att följa Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:15) om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg. Dessa föreskrifter har sitt ursprung i ett EG-direktiv från 1998. Ett av skälen till att dessa regler togs fram var att man bl.a. vid  Estonias förlisning upptäckte att det fanns en osäkerhet i hur många passagerare som fanns ombord vid olyckstillfället samt att de mest korrekta uppgifterna sannolikt fanns ombord på fartyget och således inte gick att nå under de kritiska dygn som räddningsarbetet pågick. Så är bakgrunden i korthet och föreskriften kan ni läsa på Verkets hemsida om  ni vill http://www.sjofartsverket.se.

Vilket kön en människa har är som ni säkert förstår inte av avgörande  betydelse för säkerheten men är en faktor vid eftersökningen av överlevande. Men för att kunna bedriva ett effektivt räddningsarbete är det till hjälp – det är också så att de personer som hittas inte alltid själva kan uppge sin identitet varför information av detta slag kan vara värdefull.   Hoppas detta var svar på frågan – återkom gärna annars!

Med vänlig hälsning

Xxx Yyy

Sjöfartsverkets förklaring tycks mig dock ganska långsökt när det gäller just frågan om kön. Att man vill veta hur många passagerare fartyget har kan jag förstå (“Ett av skälen till att dessa regler togs fram var att man bl.a. vid  Estonias förlisning upptäckte att det fanns en osäkerhet i hur många passagerare som fanns ombord vid olyckstillfället”). Som jag tolkar det skulle alltså uppgiften om kön användas för att identifiera överlevande som inte själva kan uppge sin identitet. Men när det kommer till människor som lever som ett annat kön än sitt juridiska, eller som har ett annorlunda eller tvetydigt könsuttryck, skulle det lätt kunna stjälpa mer än det hjälper att gå efter det kön som står i passet.

Ytterligare ett exempel på tvåkönsmodellen som önsketänkande – en vilja att tydligt kunna separera människors könsuttryck och beskriva dessa med ett enda ord: “man” eller “kvinna”? Trots Sjöfartsverkets vilja att upplysa mig, funderar jag fortfarande på om detta är det mest effektiva sättet att underlätta räddningsarbetet vid en eventuell olycka.

Betyget blir ändå tummen upp till Sjöfartsverket, inte minst för deras snabba och vänliga svar. En liten bakläxa får däremot Destination Gotland, som borde se till att ta reda på varför de egentligen kräver att få veta vad jag har mellan benen.

– – –

Uppdatering:

Johan och Siri talar ut på Outside the box’ blogg.

9 Responses to “Estonia tvångskönar Gotlandsresenärer”


  1. 1 Anton Lind 26 januari 2010 kl. 7:07 e m

    Hej Johan.

    Jag funderade på det och jag tror att det kan underlätta när man har att göra med genusneutrala namn, och för oss svenskar, exotiska namn där könet inte framgår direkt.

    Saknar man en kvinna kan det ju vara bra att veta det om man hittar en man så att man inte blåser av sökandet.

    Nu vet jag inte om man skall uppge sitt fulla personnummer som ju hade kunnat ge en hint men det hade ju ändå inte fungerat med utländska medborgare.

    Hoppas du har det bra.

    mvh Anton

  2. 2 Max 26 januari 2010 kl. 7:59 e m

    Antalet resenärer och personal borde ju räcka vid en räddningsaktion. Förstår inte varför man ska leta efter just en kvinna, eller var mannen i ditt (Antons) exempel kommer ifrån.

    Man ger bara födelsedatum. Vilket är rätt konstigt om de ska köra efter skatteverkets databaser, eller?

    Jag tror det handlar om att kvinnor och barn ska i livbåtarna först. Hittar man en man i en livbåt och alla kvinnor och barn inte har bockats av kastar man helt enkelt i honom igen. Rätt ska vara rätt!

    Mackan

  3. 3 johanlandgren 28 januari 2010 kl. 12:57 e m

    Det känns i alla fall som motivationen för att kräva att resenärer anger just kön känns ganska tunn. I stället skulle man kunna …

    1) låta det vara upp till kunden att bestämma om de ville ange kön eller inte

    och/eller

    2) använda en textruta där kunden själv fritt får formulera sitt kön utan att begränsas av den tvåkönsmodell som den nuvarande drop-downmenyn innebär

    eller åtminstone

    3) låta kunden ange det kön som den lever som, som inte nödvändigtvis är det som skatteverket har i sina register.

    ”Jag funderade på det och jag tror att det kan underlätta när man har att göra med genusneutrala namn, och för oss svenskar, exotiska namn där könet inte framgår direkt.”

    Samtidigt kan ju ett namn vara vilseledande; t ex om mitt namn hos skatteverket betraktas som manligt, men mitt könsuttryck och utseende är kvinnligt.

    Fast först och främst skulle jag som sagt vilja att Destination Gotland själva hade koll på varför de kräver dessa uppgifter av sina kunder.

  4. 4 Mellanvärld 13 mars 2010 kl. 6:57 e m

    ”…en faktor vid eftersökningen av överlevande”
    samma gäller väl längd/ögonfärg/hårfärg, varför inte registrera dessa?

    • 5 johanlandgren 15 mars 2010 kl. 6:01 e m

      Exakt! Samma fråga kan man ställa i anslutning till det här med om staten ska ha rätt att registrera oss som det ena av två kön. För att inte tala om sådant som klädstil, kroppsutsmyckningar och frisyr, som mycket tydligare uttrycker identitet än vad vårt biologiska kön gör.

  5. 6 Steven 25 april 2010 kl. 9:52 e m

    Kan du inte kryssa i varannan ruta varje gång du reser?

    • 7 johanlandgren 26 april 2010 kl. 6:57 f m

      Jo, det skulle jag såklart kunna göra.

      Men det jag blir upprörd över är inte så mycket att behöva bekänna mig till ett kön då och då, utan snarare att så många företag och institutioner lägger så mycket vikt vid just den frågan. Destination Gotland har till exempel också en ruta där man kan ange funktionshinder, men till skillnad från kön, som är en drop-downmeny där man måste välja ett av de två alternativen, är rutan för funktionshinder en fri textbox. Här finns alltså inget tvång, utan man kan ange sina eventuella funktionshinder OM man vill, och är fri att definiera dem SOM man vill.

      Det är genom att ställa frågan om kön, och genom att göra den obligatorisk att svara på, som människor och företag i maktposition upprätthåller idén om att vårt kön ger väsentlig information om oss, som inte går att få på något bättre sätt.

  6. 8 Anna H. 25 juni 2010 kl. 8:49 e m

    Om du hade varit säker på din sexualitet så hade inte ”könsmenyerna” varit några problem. Det är uppenbarligen så att du är osäker på din sexualtiet. Frågan är, ska hela världen anpassa sig efter din osäkerhet? Om du tror att hela världen ska ändra sig efter din egen osäkerhet så tror jag du är lite ute och cyklar. Jag skiter i din sexualitet och du skiter i min, och hela världen skiter i vår. Jag tycker att du har en talang när det gäller ditt sätt att srkiva. Det är synd att du hakar upp dig på sådana meningslösa petitesser i samhället. Det riskerar att bli en fix ide. I grund och botten kan man dra alla personliga problem till sin spets. Jag kränks personligen av folk som luktar illa på bussen. Betysder det då att vi ska införa en lag så att alla tvättar sig och paryfmerar sig till vardags? Jag kränks av hjälporganisationer som raggar pengar på gatan. Jag stör mig på vägar utan mitträcke. Skor som inte sitter som dom ska, påträngande försäljare, kvinnor utan integritet, råbiff, mygg på midsommar, böjda stekpannor och finland. Ska alla anpassa sig efter det?

  7. 9 Helena 26 juni 2010 kl. 11:18 e m

    Anna H: ”Jag skiter i din sexualitet och du skiter i min, och hela världen skiter i vår.”

    Om så bara vore. Om så bara vore.

    Under apartheid i Sydafrika fick folk som ville avskaffa apartheid höra att det var en fix idé. Att man hakade upp sig på petitesser när man menade att det var ett problem med bänkar/toaletter/sjukvård med mera uppdelat på grund av hudfärg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: